Möt Vicky Castegren, med hästkrafter och avelspassion i överflöd
Den amerikanska ägaren av Hyperion Stud, sponsor och skapare av SWB Trophy-serien på Gothenburg Horse Show, har skapat ett avelsarv som sträcker sig över två olympiska grenar och från och med förra året går de in i den tredje grenen. Vicky Castegren, med svenska föräldrar och sommarridning på Flammabygget, bygger broar mellan Europa och USA med sin syn på bra hästhållning.
Hyperion Stud Farm ligger utanför Barboursville i Virginia, men hästar som flaggar märket Hyperion tävlar på båda sidor om Atlanten. – Vi kommer från Virginia i USA. Det är där vår hingststation ligger, och det är där allt händer – vår uppfödningsverksamhet, träningssidan och vår hingststation, förklarar Vicky Castegren.
– Vi har några avelsston och det är dags att börja fokusera på de yngre avkommorna vi har på väg upp. Huvuddelen av det vi gör är dock på hingststationen. Vi har ett antal hingstar som står på färsk semin och sedan har vi även flera tillgängliga på fryst semin också. Vi erbjuder massor av alternativ för uppfödare. Och naturligtvis har vi också våra träningshästar som vi fött upp, och vi arbetar med kunder för att ta hand om deras avelsbehov.
Hyperion Stud har också en anläggning i Wellington, Florida, för tävlings- och träningshästar som gör en vintersäsong mellan november och maj i den soliga delstaten. Hyperion har för närvarande ett fälttävlansteam i samarbete med Will Coleman III och i Tyskland har stuteriet avelsverksamhet samt flera internationella hopphästar.
Kopplingen till Sverige har resulterat i inköp av föl och unghästar samt samarbetet med två unghäst-ryttare, Anna-Clara Pettersson och Ida-Linn Lundholm.
Och, som en ständigt återkommande födelsedagspresent, stödjer Hyperion Stud uppfödare med begåvade unghästar. Det sker genom att ge uppfödarna möjligheten att visa upp sina unghästtalanger på det årliga världscupmeetinget Gothenburg Horse Show som sponsor till SWB Trophy under flera år. SWB Trophy ger en möjlighet för de bästa hästarna från SWB Equestrian Weeks att komma och visa upp sig i Scandinavium. Genom att hålla prestationskraven på samma nivå, fast hästarna är ett år äldre, får hästarna en bra möjlighet att glänsa.
Vicky Castegren med hennes dotter Anja Castegren. Foto: Kim C Lundin
Det är en otrolig möjlighet för en liten nordeuropeisk stambok att få den här typen av stöd. Vad är det som gör dig så intresserad av svensk avel och svenska unghäst-talanger?
Vicky Castegren förklarar:
– Jag tycker att det känns som en naturlig utveckling. Mina föräldrar är svenska, jag talar språket, jag förstår kulturen. Jag växte upp med traditionerna, så även om jag är född i Amerika känner jag mig fortfarande väldigt svensk. Och jag har rötter här. Jag älskar att komma till Sverige, men det som är ännu bättre är att komma hit för de begåvade hästarna!
– När jag var ung, under gymnasiet, kom jag faktiskt till Sverige under två somrar för att rida, träna och lära mig mer. Det var en otrolig upplevelse. Så i slutändan har det bara varit en naturlig utveckling att engagera sig i svensk avel och unghäst-talanger. Det är helt naturligt. Och som företag är det viktigt att expandera där våra hästar finns. Om jag skulle hålla dem alla på ett ställe, då tror jag att det blir det här lilla mikrokosmos som på sätt och vis låser in mig. Så, vi har hingstsperma här i Europa från två av våra hingstar, vi har unghästar, och nu är vi till och med förgrenat oss ut till unga dressyrhästar som vi har köpt på auktioner här. Allt är en del av något större som naturligt har utvecklats från mitt förhållande till hästarna och SWB-stamboken här i Sverige.
Du är uppfödare sedan många år och har satsat på duktiga kvalitativa unghästar. Skulle du vilja se någon av dina egna Hyperion-hästar i Scandinavium under de kommande åren?
– Den äldsta Hyperion-dressyrhästen är fem i år, så vi har egentligen precis börjat med dressyr. Men som jag ser det handlar det om utbildning. Du måste alltid sikta högt, oavsett om det är för sport, för avel, för affärer – vad du än gör måste du sikta på att vara bäst.
– I mitt sätt att tänka, om du börjar på toppen med dina idéer, dina koncept, dina ambitioner, så landar du på en riktigt bra plats även om du inte riktigt når den högsta punkten. Du ligger fortfarande bättre till än var du skulle ha varit om du började med ett enklare mål. Det är så du får långsiktighet i den här branschen. Och du måste diversifiera. Om du fastnar på ett ställe tror jag att det kan vara svårt att behålla sin passion.
– Den här branschen är svår. Det finns många svårigheter på vägen – för dig som uppfödare, som ägare, som de som sköter och utbildar hästarna. Det finns alltid gupp på vägen. Du måste hela tiden hitta nya inspirationskällor, oavsett om det är att se dina barn börja rida, få en unghingst godkänd eller se en häst du har fött upp gå ut och prestera på tävling. Just nu, för mig, är den nya inspirationen dressyr. Låt oss prova det!
Du har en fot i både den amerikanska hästvärlden och här i Europa och Sverige och är mycket bekant med båda sidorna. Skulle du säga att en stor skillnad mellan Sverige och USA när det gäller hästutveckling är hur talang hanteras från ung ålder?
– Jag tror att det är på alla områden. En bra häst är en bra häst, oavsett var i världen den är. Men en fantastisk häst är en som har utbildats noggrant, välhanterad avseende hälsa och sundhet och fått rätt erfarenhet vid rätt tidpunkt.
– Om vi jämför Sverige och USA så fortsätter vi i USA att kämpa med att ha rätt kanaler för att utveckla dessa hästar inom sporten. Vi kanske gör alla saker rätt hemma, men vi har ett så annorlunda system som vi måste navigera. Det är inte riktigt baserat på grunderna för unghästs utveckling. Medan här i Sverige och Europa har ni strukturerade unghästklasser, ni har en tydlig utvecklingstrappa, och om du har en riktigt bra unghästtalang kanske du siktar på unghästmästerskapen i Lanaken. Underbart! Vi har också gjort det när tajmingen för just den unghästen stämde.
– Men det är de enkla sakerna – som banor som är designade med en markbom på marken före hindret för att göra hästen bekväm. Det handlar om hur hästen upplever tävlingsmomentet. Om vi hade något liknande i USA – något stort mål att sikta på – skulle det kunna skapa en mer grundläggande och uppbyggande väg för hästar att utvecklas korrekt och nå toppsporten.
Vicky Castegren med Johanna-Due Boje och Ester (1), vinnare av SWB Trophy Dressyr 5-åriga hästar 2024. Foto: Kim C Lundin
Som någon som har skapat ett mål för uppfödare i Sverige att sikta på med SWB Trophy har du verkligen satt hjulen i rullning. Du har placerat idéer och drömmar i huvudet på tusentals skandinaviska uppfödare. Hur känns det?
– Det är otroligt! Och det är inte bara uppfödarna – det är de unga hästmänniskorna också. Barnen som är där ute och tittar och säger: "Jag vill göra det en dag." Jag älskar det. Det är det som gör det hela värt i längden. Det är lite drömvävning.
När vi pratar om stora mål och drömmar, om vi blickar framåt mot OS i Los Angeles 2028 — om en häst som har tagit sig igenom SWB Trophy på Gothenburg Horse Show tar sig till OS, hur skulle du känna dig då?
– Det skulle vara fantastiskt! Det är en verklig möjlighet, och det finns ingen anledning till att det inte skulle kunna hända. Men jag behöver inte stå i rampljuset – programmet gör det i sig. Det ska ryttarna, ägarna och uppfödarna göra – det är de som gör jobbet. Det vi gör är att skapa en plattform som hjälper till att uppmuntra och gynna tillväxt och utveckling.
– Och vi kommer att fortsätta så länge vi kan. Och vet du vad som skulle vara ännu mer fantastiskt? Om min dotter en dag får vara här, träna i Sverige, rida och lära från grunden. Det skulle vara en dröm som gick i uppfyllelse.
Fakta Vicky Castegren, svenskamerikansk valkyria med vikinga-anor
Hem: Virginia, USA
Familj: Man, tre barn mellan 11 och 16 år och två bonusbarn
Urval av kända Hyperion-hästar: Can’t Touch This, Imothep (VM-2014 individuell 12:e plats, OS-2016) , Ethene, Carrasca Z, Urthago, Off the Record (fälttävlans-VM i Pratoni lagsilver)