Fingertoppskänsla, struktur och en naturlig pondus behövs i rollen som ringmaster

Ringmastern sköter flödet av ekipage mellan framridning och arena – det får inte uppstå gap i programmet mellan show- och tävlingsinslag.

Micka Wallin har över trettio år bakom sig som funktionär på Gothenburg Horse Show. Sedan 2012 är hon gruppledare för 13 ringmasters som arbetar på olika stationer. Två ringmasters finns till exempel vid framridningen. 

–  Timingen är viktig för att tävlingar och shownummer ska flöda efter varandra, utan pauser och i en god rytm. ​Jag arbetar på arenan och håller kontakt med ringmasters på framridningen via walkie talkie.  De skickar upp ekipagen hit när ​det är dags. Normalt tar det 35- 40 sek att skritta från framridningen till arenan och vi måste hela tiden ha ögonen på tiden. ​

Med många år bakom sig i rollen har Micka fått en god kännedom om tävlingsryttarna.​

–  Man lär sig hur ryttarna fungerar – ofta är det ju samma personer som kommer år efter år. ​Vissa vill vara framme vid arenan 2 minuter innan klassen startar, andra kommer tätt inpå. Vissa får man skjutsa på lite! ​För det får inte bli tomt på arenan – vi är ju alla här för publikens skull och det får inte uppstå glapp i programmet.  ​

Micka är controller till yrket och hon beskriver sig skämtsamt som lite av en strukturfascist.​

–  Man måste vara en viss typ av person för att fungera i den här rollen. En naturlig pondus krävs också, folk måste respektera de instruktioner vi ger ​utan att vi ska behöva höja rösten.​

Ringmastern arbetar i pass om 1,5 – 2 timmar åt gången. ​

–  När man känner att man börjar ”bli publik” är det dags att gå av passet, för då har man börjat tappa koncentrationen. ​Och vissa tider är skarpa, vi är tvungna att hålla dom – en del tävlingar sänds direkt i TV. Om vi blir försenade av något skäl så blir det tyvärr ofta ​bangruppen som drabbas, de får kortare tid på sig att bygga. ​

Micka måste kunna hantera ryttare på världscupsnivå, likväl som de allra yngsta som ska rida på Scandinavium för första gången. ​

–  I samband med Sverigeponnyn till exempel så har vi en grupp 13-åringar här som ska rida framför 10 000 personer – såklart är de nervösa! ​De behöver något att hålla sig i och jag ger dom enkla, tydliga instruktioner. Det händer att föräldrarna kommer och tackar mig efteråt, de tycker det är skönt att jag är såpass tydlig. ​

När det gäller de rutinerade ryttarna är det mycket som står på spel i vissa klasser.

– De är trots allt här för världscupens skull och det här är deras arbetsplats – men också våran. Vi gör arbetet tillsammans och visar varandra ödmjukhet och respekt, det handlar om att ge och ta. ​

När det gäller hästhållningen i ridsporten har Micka märkt att hopphästarna rids i dressyr i mycket större utsträckning nuförtiden.

–  Banorna idag är tekniskt mycket svårare än för 20 år sedan – då räckte det med stora hästar som kunde hoppa högt och långt. ​Idag måste de till exempel kunna vända snävt, vilket kräver en viss typ av häst.  ​

–  Vad är det då som gör det så roligt att vara med som funktionär på Gothenburg Horse Show?​

– Energin! Och att få träffa min grupp. Vi är som en familj – vi träffas inte alls under resten av året, men här lever vi och andas ihop en hel vecka! ​Och alla vill vara med och alla vill komma tillbaka!​